Som ni trogna bloggläsare redan vet så har vi flyttat in i ett nytt radhus i höst. Vi har hållit på och renoverat en hel del och även om vi inte är helt klara ännu så är det nu dags för några första bilder från innan och efter renoveringen. Håll tillgodo…
Så här såg det ut innan vi började vårt arbete…
Så här ser det ut efteråt… Vi är ganska nöjda, dels för att det blir fint och för att det äntligen börjar bli klart…
Efter att ha blivit tillrättavisad av sin mamma för att hon gick på den smala sidan i trappan så hade Wilma följande utläggning för sin mor…
Du e inte supercool. Wilma e supercool, pappa e supercool. Inte du.
Så nu vet vi det…
Små barn kan säga de mesta underhållande sakerna ibland. Idag har Wilma vid TRE tillfällen fått in riktiga fullträffar. Hon är en riktig stolle ibland vår lilla goding…
1. Hon ligger ner på golvet och är allmänt bångstyrig och trött. Syrrans kille säger till henne: Wilma, du kan väl inte ligga på golvet? Wilma säger helt men en lite vresig ton. ”Jag vet !!!” och reser sig upp och springer iväg.
2. Vi sitter och fikar på kvällen och Wilma njuter av ett pepparkakshjärta. Rätt som det är så vänder hon det uppochner och säger med ett skratt… En RUMPA. Då kunde varken mor & far eller våra gäster hålla oss för skratt…
3. En av våra gäster kommer tillbaka för att hämta sin handväska som hon glömt. När hon står och småpratar med Wilma så får hon frågan om hon kan säga vår gästs namn. Wilma står still och ser lite finurlig ut och säger sedan. Jag är SUPERCOOL!
Barn är verkligen inte kloka. Det menar jag på ett positivt sätt. Hon är lite smått tokig och det gör henne så himla underbar. Vi får se vad hon kommer med för galna inspel i fortsättningen…
Får väl erkänna att jag varit en riktigt rutten bloggare på sistone. Har kört hårt på facebook och twitter och bloggen har liksom fallti lite i glömska. Men nu är det dags att ta tag i det igen…
Oscar och Wilma växer så det knakar. Det är helt otroligt va fort det går. Oscar kryper som en vilde och pillar på allt. Idag roade han sig med att krypa i högsta fart mot vår digitalbox och dra ur programkortet. Det resulterade i att bilden försvann och Wilma blev sur för att Bolibompa försvann från TV:n. Efter att han gjort det typ 10 ggr så tröt mitt tålamod och jag kom i min frustration på en strålande idé och letade upp en rulle packtejp och tejpade fast kortet. Nästa gång han kröp fram så såg han HYFSAT förvånad ut när han inte kom åt kortet… Det var en skön seger på morgonkvisten ;-)
Här är en nytagen bild på vår lilla familj… Wilma insisterade på att sitta på mina axlar. Så för att hon inte skulle storgråta på bilden så fick det bli så. Därav den underbara kompositionen av bilden…
