Efter en lång väntan och en massa detektivarbete från min sida så har äntligen min nya kamera kommit. Det skall bli en fröjd att ta den i bruk och se vad den går för.
Kameran är alltså en Nikon D90 med 18-200 VR optik. Den är helt ny på marknaden och jag har höga förväntningar på den. Helgen som kommer blir en utmärkt testhelg eftersom vi skall ut på resande fot. Bröllop och Barnvälsignelse skall det bli. Kanske att man kan lyckas trycka av en bild eller två.
Nu har även jag tänkt att bidra lite till bloggandet i familjen.
Jag och Wilma gör en hel del saker på dagarna och det kan ju vara kul för er nära å kära att följa med i vad som händer å sker. Till skilnad från min man så har jag inte ordets gåva, och min stavning skall vi inte tala om…..:-) men jag har nu bestämt att det inte skall hindra mig från att blogga.
Här sitter vi å tar det lugnt i soffan och Wilmas har sin nya mysdress på sig som hon fått av mammas moster Monika.
Fick ett tips av en kompis på det här klippet. Det var bara för roligt för att inte nämnas…
I veckan som gick så var min bror på besök innan han flyttar till USA. Det var jättekul att han var här och vi hoppas allt går bra med hans flytt till USA…
Man hör ofta människor säga (framförallt i amerikanska hollywood filmer) att när de ser tillbaka på sina liv så känner de att de inte ångrar något som de gjort. Oftast förklaras det med att om man inte begått de misstag man gjort så hade man inte blivit den person som man är när livet summeras.
Jag har alltid fascinerats av det resonemanget. Är det verkligen så som jag själv kommer att känna om jag en dag ser tillbaka på mitt liv. Jag vet inte faktiskt. För med det perspektivet som jag har nu så kan jag ibland gräma mig över att jag gjorde si eller så eller att jag inte gjorde någonting. Men betyder det att man ångrar sig eller att man när man i efterhand har facit i hand hade valt att göra på ett annat sätt.
Kanske är det så man menar. Att man ångrar inte de saker man har gjort men om man hade kunnat göra det igen så hade man med den lärdom man tagit gjort på ett annat sätt. Är det att ångra sig eller är det bara att vara vis nog att lära sig av sina tidigare erfarenheter. Jag menar, om jag kört en väg till jobbet i flera år men sedan hittar en ny väg som går fortare så väljer jag ju givetvis den i fortsättningen. Men betyder det att jag ÅNGRAR att jag tidigare körde den andra vägen eller har jag bara tagit lärdom av min nya kunskap?
Hur som helst så hoppas jag att jag en dag skall kunna se tillbaka på mitt liv och känna ett visst mått av belåtenhet över att jag levt ett liv som jag inte behöver ”ångra”. Huruvida jag lyckas med det eller inte återstår att se.
Satt och kollade på TV ikväll och såg något om en leksaksfabrik i Kina där 6500 personer jobbade. De hade nu bara stängt fabriken och alla dessa människor hade väntat i flera dagar på besked om vad som händer med dem. Många av dem var beroende av sitt arbete, inte bara för att de behövde sin lön. De bodde också på fabriksområdet och stod nu utan både arbete, lön och bostad.
Det sätter lite perspektiv på tillvaron när jag går här hemma och tjurar över att min nya kamera inte har kommit ännu. Det är ju inte så att min tillvaro blir alltför dyster eller ens speciellt påverkad utan den. Men det är såna ”problem” som man kan hänga upp sig på ibland.
Går till den unga tjej som kom fram till mig och Wilma på Max i Allum häromdagen och gav mig sin teletubbies dvd som hon fått i sitt meal. Hon sa att hon inte ville ha den och att vi kunde få den. Jag tänkte inte mer på det utan tackade för hennes gåva och stoppade ner den i skötväskan.
Nu några dagar senare så visar det sig att den skivan var en av de bästa presenterna som Wilma fått (eller hennes föräldrar kanske ;-)) Hon sitter som klistrad så fort vi sätter på den och det är verkligen ovanligt för att vara vår lilla goding. Skönt också att det är något så harmlöst som teletubbies som får henne så intresserad.
Så, den gåvan var mycket uppskattad. Både av oss som Wilmas föräldrar och av Wilma själv.
Frågan är bara hur vi kommer känna om några månader när den har gått sådär en 100 gånger i dvd:n…
Har alltid haft respekt för Carl Bildt och ansett honom som en kompetent och skicklig politiker. Min respekt har nu utökats eftersom han tagit det kloka beslutet att gå över till mac…
http://carlbildt.wordpress.com/2008/10/04/en-ny-varld/
Åkte ner till Göteborg ikväll för att gå på bio med Magnus. Vi vill båda se ”The Dark Knight” och beslutade att vi skulle fråga våra fruar om lov att gå på bio tillsammans. Det var kul att kunna komma iväg och göra något som man inte ofta får tillfälle att göra annars. Tur att vi har så goda hustrur som låter oss komma iväg och ”leka” som vi kallar det ;-)
Filmen var helt grym. Jag vet att den är väldigt uppskriven och att det är en film som man bara förväntas tycka om. Men faktum är att den verkligen är riktigt bra. Den här och föregångaren ”Batman Begins” ger en helt ny bild av Batman än de filmer som spelades in under 90-talet på samma tema. Jag föredrar den här lite mörkare och plågade versionen av Batman. Hela storyn och ploten i filmen är smått genialiska. Det är en film som man inte kan veta när den börjar hur den skall sluta, och framförallt inte hur storyn skall utspela sig.
Måste bara kommentera den oerhörda tragedi som det är att Heath Ledger (som spelar Jokern i filmen) inte längre är med oss. Vilken fantastisk rollprestation han gör. Han lyckas verkligen fånga den plågade och galna karaktär som jag alltid har föreställt mig att Jokern är. Han var verkligen en skådespelare av hög klass. Synd bara att hans privata liv verkade vara lika plågat som Jokerns…
Så alla ni som är tveksamma eller som av någon anledning inte kommit iväg för att se ”The Dark Knight”… Se till att komma iväg och se den. Det här är en film som verkligen är bäst på bio.
