Fick ett samtal igår av Magnus med frågan om jag ville gå på Kent idag. Blev lite snopen och dröjde därför med mitt svar, men när jag väl kom till sans så blev svaret givetvis ett rungande ja. Mest pga att jag vet att de alltid är bra live. Kan inte säga att jag hade lyssnat ihjäl mig på nya skivan, men som sagt. Jag har aldrig blivit besviken hittills när jag sett dem live.
Allt eftersom dagen gick så var jag oerhört kluven. Jag visste att de skulle spela många nya låtar och jag har som sagt inte så stor koll på dem. Det var inte så att jag var på väg att inte gå, men jag var som sagt fundersam. Med facit i hand så var det givetvis helt i onödan.
Väl på plats så infann sig den sköna känslan av att nu är det konsert på G. Vi hade ståplats så vi försökte hitta bra platser där man såg bra. Jag är ju inte längst i Sverige så ståplats kan ibland bli lite problematiskt. Konserten gick igång och de började med en låt från nya plattan som jag kände igen. Riktigt bra låt måste jag säga. Den heter ”Vy från ett luftslott”. Jag fick syn på en hel rad med lediga platser på sittplats och bestämde mig för att knalla upp dit eftersom jag såg så himla dåligt där jag stod. De andra ville vara kvar så jag gick själv.
Konserten fortsatte och den blev bara bättre och bättre. Givetvis finns det alltid låtar som man önskar att de hade spelat. Men så här i efterhand så måste jag säga att jag är riktigt nöjd med konserten. Bästa låten ikväll enligt min mening var ”Revolt III”. De rockade nåt fruktansvärt under den låten. Det är ju för övrigt en av de bästa låtar Kent har gjort. Givetvis var ”Musik non stop” också en riktig höjdare. Övriga favoriter var ”400 slag”, ”En timme, En minut” och ”Mannen med den vita hatten”. Det fanns inga dåliga låtar såklart, men de nämnda var mina favoriter. Är grymt svag för Kents rockigare låtar.
På det hela taget en lyckad kväll… (Obs… Bilden är inte från kvällens konsert och är lånad från rockfoto.nu)
Var med min syster Viktoria och hennes dotter nere i Göteborg idag. Jag hade dessutom med mig Wilma. Så vi var ett litet gäng som drog runt på stan. Ett gäng med två barnvagnar har ju en tendens att inte vara jätteuppskattat. Eller så har jag iallafall känt många gånger.
Idag blev jag dock positivt överraskad. Vid ett flertal tillfällen var folk spontant hjälpsamma och öppnade dörrar tog tag i vagnen och hjälpte mig ner för trappor eller gav mig och Wilma en glad blick.
Det gläder mig att det fortfarande finns människor som av egen fri vilja väljer att vara hjälpsamma. Det ger mig hopp om att det fortfarande finns kärlek kvar i den värld som vi lever i. Något som man annars kan undra över när man ser på nyheterna varje dag.
Måste säga att jag numera ofta blir besviken på de galor som sänds i TV. Läste en artikel på Aftonbladet som visar att jag tydligen inte är ensam. Det är för mycket tjo & tjim och för lite sport.
Det känns som att det borde finnas en gala bara för allsvenskan. Det hade varit roligare. Dels därför att man då hade sluppit jämförelsen med alla proffs som annars får en nominering bara i egenskap av att de är just proffs. Att Ljungberg var nominerad som året mittfältare är ju ganska ironiskt med tanke på att han knappt spelat en match varken i landslaget eller West ham. Sedan skulle det också bli en trevlig avslutning på säsongen. Det är trots allt så att väldigt många följer allsvenskan trots att alla journalister hela tiden vill påminna oss om hur dålig klass den håller.
Man kan ju tycka vad man vill om Zlatan. Men jag tycker mig ändå kunna se en viss mognad i både hans spel och hans person. Det är fortfarande långt ifrån lika njutbart att höra honom prata som det är att se honom spela. Skillnaden är ju dock just den att han numera faktiskt talar. Det har ju inte alltid varit fallet.
Efter galan slog jag över till TV4 sport för att kolla på sportklubben som utlovade en intervju med Zlatan. Den levererades också, men till ljudet av gaphalsarna Paolo Roberto och Anders Timell (eller vad han nu heter). Maken till ruttet sportprogram får man ju leta efter. De fick Henrik Rydström som är rätt känd för att vara stor i käften att framstå som ett litet söndagsskolebarn. Måste säga att jag har högre förväntningar på Peter Jihde. Om det är den här sortens TV han vill göra så är jag glad att han lämnade SVT. För sån här skit hoppas jag att jag aldrig behöver se där.
Stefan Rehn och Jonas Olsson som årets tränare. Fy sjutton va rätt. Tror inte alla förstår hur stort det som de gjort i år är. De har tagit ett lag med unga oslipade talanger och några gamla rävar och fått dem att spela ett otrolig effektivt och vägvinnande spel på väldigt kort tid. Tänk när alla blivit varma i kläderna. Då kan det här räcka väldigt långt. Kanske hela vägen till Champions League…
Jag såg på film med Stina igår och valet föll på ”Evan Almighty”. Det är en fristående uppföljare till ”Bruce Almighty”. I den här filmen får Evan en befallning av Gud att han skall bygga en ark. Givetvis blir han hånad av alla i sin närhet och hans fru tror att han blivit galen och överväger att lämna honom.
Måste säga att jag tyckte att filmen var jättebra. Den var ganska lättsamt gjord, men jag tycker att det fanns en poäng med den.
Jag kunde inte låta bli att dra paralleller till Noah (vem annars) och hur han måste ha känt. Det kan inte ha varit lätt för honom när han byggde arken. Vi läser ju i bibeln att han blev hånad och förlöjligad. Ändå gjorde han det som han blivit ombedd att göra.
Tänker också på hur mycket tro det krävs inte bara av huvudpersonen själv, utan framförallt av de runt omkring honom som bara skall följa utan att själva ha fått någon gudomlig vägledning. Den detaljen var något som filmen också lyfte fram.
Jag tror att vi alla har vår egen Ark att bygga. Något som vi kanske måste göra eller något som vi står för som gör att vi blir ifrågasatta och kanske idiotförklarade. Är vi då starka nog att stå upp och köra på. Har vi folk i vår närhet som stödjer oss för att de tror på oss.
Det gläder mig att veta att jag har en fru som jag är övertygad skulle stödja mig för att hon redan gör det. Jag hoppas också att jag är stark nog när min ”Ark” dyker upp…
Satt här och gick igenom lite bilder under kvällen och fann några nya favoriter på vår lilla gobit… Som hennes föräldrar så vidhåller vi fortfarande att hon är den goaste lilla tjejen i världen… Hoppas ni tycker om bilderna…
Satt och lekte lite med Wilma idag och märkte att hon utvecklat en egen liten stil för att förflytta sig framåt… Fick fram videokameran så att vi kunde filma det stora ögonblicket… ;-) Hon är ju för söt asså… Här kan ni se hennes fina teknik…
