Var ute i morse med kameran och plåtade lite. Eftersom det var lite mulet så var ljuset riktigt bra och jag fick några fina bilder… Här är en av dem (som dock inte visar så mycket om just det där med ljuset hehe). Om jag orkar så kanske jag fixar till ett lite album senare…
|
Ganska kul läsning på nhl.com om man är svensk. Efter varje omgång i NHL så utser man tre stjärnor (spelare som utmärkt sig lite extra). Efter nattens slutspelsomgång ser det ut så här.
Satt och kollade på “Pretty Woman” med Stina ikväll på trean. En ganska mysig film. Jag har bloggat om den förut… Det som slog mig den här gången är att det är en massa skön musik i filmen som man har en massa minnen till. Låten som jag hörde när tanken slog mig var “It must have been love” med Roxette. En gammal klassiker som man hört otaliga gånger och dansat till på olika fester och danser. Det jag funderar över är det här med låtar och minnen som är förknippade med dem. Det är lustigt hur man kan höra en låt och genast känna en känsla som man inte kanske har känt på länge. Musik har verkligen en väldig kraft. Något som jag kan känna mig lite dyster över är att musiken i dagens samhälle på något sätt har vattnats ut i betydelse. Det är en sån jätteindustri och massproduktion nu att jag tror att det blir svårare att hitta låtar som verkligen betyder något. Dessutom har själva anskaffandet av musiken förändrats. Jag minns hur jag i yngre år gick ner till skivbutiken i stan och kollade igenom topplistan på singlar. Jag plockade ut några som jag gillade och lyssnade på dem i affären. Sedan köpte jag någon eller några och åkte hem. Efter det var det dags att göra ett blandat band. Jag vet inte om jag vill påstå att det var bättre förr… Men det var definitivt annorlunda. Kanske romantiserar jag bara över svunna tider. Men det är rätt skönt att göra det ibland också
Idag är det fyra år sedan som Stina & jag gifte oss. Tänk vad tiden går fort. Jag tror knappt att det är sant. Mycket har hänt under den tiden. Framförallt har vår kärlek till varandra bara blivit starkare och starkare. Jag sa till Stina idag att det är ett intressant skede som vi befinner oss i. Vad jag menar är att vi i det här skedet dels minns allt det spännande och pirriga som vi upplevde för några år sedan när vi började träffas. Saker som kanske har en tendens att “försvinna” allt eftersom tiden går. Samtidigt märker vi hur vår kärlek bara blir djupare och djupare. Jag känner att jag älskar Stina på så många mer sätt och på ett helt annat plan nu än jag gjorde för 1, 2 eller 3 år sedan. Kärlek är verkligen något alldeles speciellt. Våra liv har givetvis också tagit en helt ny väg det senaste året sen Wilma kom in bilden. Hon är verkligen helt underbar och jag älskar henne så fantastiskt mycket. Jag hoppas att vi får fler barn så att jag kan få uppleva ännu mer av den sortens känslor som jag fått bekanta mig med sedan Wilma kom in i bilden. Att se hennes utveckling och höra hennes glada tjoande är helt enkelt underbart. Jag måste säga att jag känner mig oerhört välsignad. Jag tackar min himmelske fader dagligen för att jag är så rikt välsignad. Igår var vi på äventyr med lilla familjen och passade på att köpa Wilmas första riktiga gympaskor. Kolla in hennes moderna stuprörsjeans tillsammans med hennes helrätta märkesskor. Visst är dom läckra?
 Wilma har börjat “dansa” när hon hör musik. I morse lyckades jag fånga henne med videokameran när hon diggade till “My Cool”… Läckert värre… Eftersom jag själv är aktiv mormon så vill jag påpeka att det som i dagarna har kablats ut som en en mormonsekt i Texas inte på något sätt är just en Mormonsekt. Vad vi talar om är en grupp människor som hävdar att de är mormoner. Sanningen är dock den att Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga (som är kyrkans korrekta namn) inte har praktiserat månggifte sedan slutet av 1800-talet. Den som ändå väljer att praktisera månggifte utesluts ur kyrkan. Visst vore det skönt om media lärde sig att kontrollera fakta innan man basunerar ut en sådan här sak över hela världen. I det här fallet rör det sig om rena faktafel. Man kan inte vara aktiv mormon och polygamist. Idag kan man säga att Wilma officiellt kan har lärt sig att gå. Jag satt vid datorn i vardagsrummet och grejade när jag såg Wilma komma gående helt på egen hand. Jag var tyst för att inte störa henne. När hon sedan stannade upp och tittade på mig så bad jag henne komma till mig. Då ändrade hon riktning och gick fram till mig och jag tog upp henne i min famn. Det går verkligen fort nu. Hon utvecklas för varje dag som går den lilla godingen. Nu efter att hon gick till mig så har hon tagit flera turer på egen hand. Vilket genombrott va? Här är ett album med lite bilder från lördagens kalas. Håll till godo… |
Inlägg (RSS)