Inatt nåddes jag av budet att min älskade mormor lämnat detta jordeliv. Eftersom hon varit dålig en längre tid så var det ingen överraskning att det skulle ske inom en snar framtid, men likväl så är det ledsamt när det inträffar och man lämnas med tomheten av att någon man älskat och som betytt mycket för en har lämnat denna värld.

Det som ändå känns bra i situationen är att en stor del av släkten åkte upp till mormor/farmor och firade hennes 92-års dag här för några veckor sedan. Vi fick möjlighet att umgås en kort stund med henne och hon fick träffa många av sina barnbarnsbarn. En dag som den här så känns det givetvis extra viktigt eftersom det var sista gången som många av oss såg henne vid liv. Här är en bild från vårt besök…

När jag tänkter tillbaka på det intryck som mormor har gjort i mitt liv så minns jag hur jag ofta cyklade bort till henne när jag hade lunchrast på högstadiet. Hon bodde bara några minuter från skolan där jag gick och jag tyckte om att komma hem till henne för ett litet avbrott i skolvardagen. Hon var alltid glad när man kom och bjöd på ostmacka med oboy. Hon visade kärlek och omtanke och man åkte tillbaka till skolan igen med en god känsla inombords.

Jag är tacksam för min mormor och för den goda person som hon var. Den sista tiden när hon har varit sjuk så har man sett hur hon lidit och bara velat lämna detta jordeliv. Nu är hon fri från smärta och har förenats med morfar igen i nästa liv.

Så jag säger inte hejdå utan på återseende. Jag vet att vi kommer att träffas igen. Tills dess kommer jag att sakna min lilla mormor och hennes glada leende.

Har då och då funderat på hur mitt liv hade sett ut om jag inte gjort vissa (som det visar sig i efterhand) livsavgörande val, eller om inte vissa saker hade inträffat. Det svåra med den typen av funderingar är att man aldrig kommer att få veta svaret. Så trots att den typen av frågeställningar alltså egentligen är ganska ”pointless” så tycker jag ändå att de är intressanta och som sagt så återkommer de då och då.

En av de saker som har påverkat mig väldigt markant är när jag för lite mer än 5 år sedan drabbades av en magåkomma som heter IBS. Det förändrade livet ganska drastiskt och jag har fått dras med smärta och illamående i stort sett dagligen sen dess. Jag fick svårt att sköta mitt jobb och när det behövde göras nedskärningar i personalen så valde jag mer eller mindre att sluta med lite fördelaktiga villkor eftersom jag kände att jag inte orkade med livet som det var då.

Den mer eller mindre påtvingade timeout som jag sedan hamnade i var en jobbig men samtidigt nyttig tid för mig. Jag fick perspektiv på en hel del i livet och insåg att det finns många mycket viktigare saker i livet än vad man jobbar med. Efter ca ett år så fick jag ett nytt jobb (där jag fortfarande är kvar) och det har funkat väldigt bra eftersom jag nu har lärt mig att leva med mina besvär. Jag har vissa dagar som är bättre och vissa som är sämre.

Jag har också lärt mig under den här tiden att man kan mycket mer än man tror att man kan. I början när jag precis börjat få mina symptom så var jag ofta sängliggande och kände mig så sjuk och svag att jag inte kunde göra någonting vissa dagar. Idag är det väldigt sällan som jag är sängliggande på grund av mina symptom. Troligtvis är det inte så att mina åkommor har blivit mindre besvärande utan det är sannolikt så att det är jag som har lärt mig att hantera dem bättre. Med andra ord. Det är oftast vi själva som sätter begränsningar för vad vi kan och inte kan göra i livet. Om vi bara tror på någonting tillräckligt mycket så kan vi göra det. It´s all in our heads.

Hursomhelst… Jag är glad över där jag är idag och allt som mitt liv har lärt mig hittills. Jag är övertygad att livet har många fler läxor för mig att lära. Vem vet… En dag kanske man till och med kan förstå varför gud skapade flugor och myggor…

Potatisfestivalen började idag. De hade lyckats locka dit Lasse Berghagen av alla människor. Han rev av några av sina klassiker. Wilma och Oscar var med och diggade i duggregnet. Farmor bjöd också Wilma på lakrits som ni kan se på bilden.

Det syntes ganska tydligt redan under matchen att Kim Källström och Zlatan Ibrahimovic inte är bästa kompisar. Det är väl ingen sensation i sig, men det är väl inte bra när det blir så tydligt som det blev igår.

Först och främst syntes det när Zlatan var på Kim verbalt flera gånger under matchen efter att Kim inte spelat bollen på det sätt som Zlatan ville. Att lagkamrater ligger på varandra under match är i sig ingen konstigt. Det händer hela tiden och det är så det skall vara. Dock känns det som att kritiken de här två emellan var på fel sida gränsen.

När så Zlatan och Kim sprang ihop i straffområdet så kunde man se att Zlatan var skitsur på Kim och att Kim svarade genom att bara resa sig upp och springa därifrån utan att visa minsta intresse för hur det gick för Zlatan.

Efter matchen försökte Kim att vifta bort det (som är brukligt och som jag nog också tycker att man skall göra) medans Zlatan var märkbart irriterad fortfarande och gick till verbalt angrepp mot Kim och sa att han hade spelat vänsterback för mycket och att han skall spela enkelt…

Jag vet inte jag… Men det känns som att två rätt stora egon har svårt att dra jämt. Snälla nån killar. Bara för att man är millionär så behöver man inte uppträda som en himla primadonna och gnälla så fort allt inte går som man själv vill.

Kunde inte låta bli heller att notera att Zlatan inte tackade för en hel del bra passar som han fick. Bl a märkte jag att han inte tackade Markus Berg för en riktigt bra genomskärare in i straffområdet där Zlatan var ytterst nära att göra mål. Hör inte sånt till fotbollens oskrivna regel att man tackar sin lagkamrat för passen… Fast det kanske bara gäller de som inte heter Zlatan.

Som ett led i vår flytt så har det blivit dags att sälja vår älskade 3:a. Om ni är sugna på en toppenfin 3:a i härliga Alingsås så är det bara att klicka in på länken här nedan och kontakta vår mäklare för en visning

Vår lägenhet på hemnet

Det känns lite melankoliskt att sälja vår bostad även fastän vi givetvis är väldigt ivriga att få komma till vårt nästa boende som vi tror och hoppas att vi kommer att tycka minst lika mycket om som vårt nuvarande boende.

Stina kontaktades för en tid sedan av en grupp som kallar sig Svenska Evangeliska Alliansen. De undrade om vi ville bli medlemmar i deras grupp och stödja de saker som de arbetar för. Vi kollade lite på det och kom fram till att det nog kunde vara något som vi ville stödja.

När de ringde upp oss så ville vi bara försäkra oss om att de var öppna i sinnet och villiga att acceptera oss i egenskap av mormoner. Stina ställde därför en rak fråga till personen som hon talade med ang. deras ställning till mormoner och om de var välkomna i deras allians.

Vad vi fick veta var att vi inte var välkomna eftersom vi inte är kristna. Kristen är man nämligen bara enligt deras syn om man tror uteslutande på bibeln. Det är nämligen den ända vägen att lära känna kristus. Jag måste säga att det är ganska lustigt att man inte betraktas som kristen om man tror på kristus och erkänner honom som sin frälsare. Det måste ju ändå vara den avgörande faktorn. Att kyrkan heter Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga bevisar ju bara ytterligare att vi i allra högsta grad är kristna.

Så kontentan är… Om du är mormon så låt bli att stödja SEA eftersom de inte stödjer oss… Framför gärna en åsikt till dem… Det tänker jag göra…

Sitter och kolla på rädda mamma galan med Stina och jag kan inte låta bli att slås av hur lyckligt lottad man faktiskt är… Såg precis ett inslag där 2 föräldrar som hade flytt från irak och tvingats lämna 2 av sina 4 barn kvar när de flydde. I det inslag som jag precis såg så fick man se när de äntligen fick träffa sina 2 ”förlorade” barn igen.

Jag kan inte låta bli att tänka tanken om jag & Stina hade tvingats lämna vårt hem. Vi tvingades lämna 1 av våra 2 barn i flykten och tvingades leva med saknaden och ovissheten över vad som hänt med vårt älskade barn. Vilket FRUKTANSVÄRT öde. Jag vet inte hur jag skulle klara att leva med saknaden.

Nä, som jag skrev tidigare. Vi är så oerhört lyckligt lottade som får bo i ett land som Sverige. Den frihet och trygghet som vi har välsignats med i det här landet är verkligen något som är värdefullt och värt att kämpa för. Låt oss inte ta den för givet utan verkligen uppskatta den för den välsignelse den verkligen är.

För er som följer mig på facebook eller twitter så har ni kanske sett att vi har gått och skaffat oss ett radhus. För er andra som inte är så hi tech så passar jag på att skriva ett litet inlägg här på bloggen också.

Vi har alltså efter en längre tids letande (med blandad intensitet) gått och fattat beslutet att köpa ett radhus. Vi var på visning i tisdags och kände efter några dagars begrundande och bön att vi hittat det som skall bli vår nästa bostad. Nu när vi har skrivit på papper och anlitat en mäklare för att sälja vår bostadsrätt som vi bor i nu, så känns allt väldigt spännande. Gårdagen var dock minst sagt omtumlande.

Enligt kontraktet som vi skrivit på så har vi tillträde den 1 augusti i år. Även om det är typ 2 månader bort så känns det väldigt snart ändå på något sätt. Vi ser fram emot att få flytta in i vår nya bostad och är övertygade om att våra barn kommer att få en roligare och bekvämare uppväxt där. Dessutom kommer det att underlätta en hel del för oss eftersom många av de saker som vi nästan dagligen använder eller besöker nu blir mycket närmare.

Radhuset är på 109 kvm och 5 rum och kök. Till en början kommer både Stina och Jag att kunna ha varsitt arbetsrum och barnen får ett rum där de kan sova och leka och driva mor och far till vansinne Det kommer att bli kanonbra.

Vi hoppas få många besökare i vår nya hem och vem vet… Det kanske blir en och annan fest också

Här är en bild på huset som vi har lånat från hemnet…

Dags att börja med smakportioner för att lära Oscar att känna igen smaken och konsistensen på mat. Vi började med lite potatis idag. Hittade ingen låt som handlade om potatis så det fick bli en om köttbullar. Vi kommer dock att vänta ett tag med att låta honom äta köttbullar…

Första sidan på GT häromdagen. Kan det verkligen betraktas som en hemlighet år 2009 att om man tränar regelbundet så får man en vältränad kropp. Dessa rubrikmakare.